Nöjd?

Hallå där ute.
Nu är det fredag. Fridag. För en gångs skull så känns det verkligen som en fri dag. När kroppen och själen är överens, och någorlunda sams, så känns det som en vinst på lotteriet. Vad härligt det är att UNNA sig friheten att bara vara. Gå i morgonrock hur länge du vill, eller störta ut och göra nåt som du vill. Det är sinnesro för mig. Jag är så trött på att mänskligheten talar om för mig hur jag ska göra, hur jag ska tänka, bete mig och fram för allt, hur jag skulle önska att jag var... Vad sägs om att skaffa sig ett eget liv?
Just nu känns det som om vädret är okey, börsen är fylld, utgifterna få, hälsan står pall, familjen mår bra och jag har slutat att fylla år. Kan det bli så mycket bättre?
Jo visst kan det bli bättre. Men jag är nöjd. Svindlande tanke, men jag är fanimej nöjd.
Tänk er själva, att slippa andedräkten från mr Ågren, eller hans släkt, tungt blåsande från axelpartiet. Eller för att gå till själva källan, den där svavelosande lukten kan väl bara komma från självaste fan själv. Och honom har jag raderat ut ifrån mitt liv.Forever hoppas jag. Men vem vet.
När man talar om trollen, så står dom och trampar i farstun.....
Tvi tvi, jag såg en svart katt korsa min väg....
På tal om svarta katter... Våran Doris är ju 19 år ung. Men nu börjar hon visa tecken på att sinnena förändras. Hur ska det bli? Kan man ta ut "vård av katt"? VAK...
Men nog av detta. Ha en riktigt, riktigt,, riktigt bra dag, ni därute i etern...
En kram till er som behöver det.

Färglöst?

När vitt inte är vitt längre. Eller när svart inte är svart. Plötsligt kan allt bli grått. Utan att nåt speciellt har hänt, eller kanske därför. Har det hänt er nån gång att ni bildligt talat ser hur färglöst allt blir? Hur det som nyss var till belåtenhet vänder. Det vete fan hur det går till, men det händer mig då och då. Som i kväll. Jag har gått och räknat ner till ledighet. Längtat. Så skönt. Men förmodligen är jag mera slut än jag trott. Vet inte om jag ens orkar vara ledig. Orkar inte göra nåt heller. Trött på allt. Krav, inre krav, outtalade krav. Måste, ska, borde. Det vore ju fint om du kunde. Äh, jag skyller på nyåret som jämt och ständigt påminner en om hur mycket man ska ändra på. Lova det ena än det andra. Redan för, ska vi säga 38 år sen så lovades det att sluta med det ena och andra. Har väl inte gått så lysande bra. Bara blivit värre. Fler laster, mer kilon, mindre aktiviteter. Ändrat på en del, men börjat med annat. Summan av laster är konstant. Åttonde januari. Ska det va nåt. Nä, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan. Och förstånd att inse skillnaden. Just en sak måste jag jobba med. Mod att förändra det jag kan. Bara jag vet vad det är som jag vill förändra. Sakta men säkert så kommer det säkert till mig. Och då hoppas jag att orken finns till förändring. Men gonatt på er alla där ute i etern. Kram till alla som vill ha.