Sinnesro? någon?????

Jaha, bara 19 dagar gammalt det här året. Och redan slutkörd... Hur fan gick det till? Det som skulle bli så jävla fantastiskt det här året. En ny människa skulle jag bli. Det blev jag väl i och för sig.
Fast inte till det bättre. Trött, slut, har tagit semester. Varför? Semester ska man ha när man mår Tarzan, sade min läkare åt mig för flera år sedan!
Vaknade i morse och kände skrivlust. Skrev på min andra blogg så att tangentbordet blev hett.
Det är skönt att ösa ur sig en massa jävla dumtankar..
Men vad hände? Hela jävla texten försvann.... Minne har jag ju inte att göra om det. Jag tyckte jag fick till det bra. Och tålamod, det kan jag inte ens stava till. Och vad gör jag då?
Jo, jag börjar att gråta. Det har inte jag gjort på väääldigt länge. Inte min avdelning så att säga.
Det är bättre att bita ihop, i alla fall så länge man har tänderna kvar. 
Men, har jag gått och trott att jag har en annan slags gen, som gör att allt flyter på. Eller har jag
vaccinerats mot allehanda motgångar?
Teknikstress, det är vad jag lider av. Se där, nu fick jag en diagnos också. Då känns det bättre.
Sen är jag trött på mina alter egon också. Inga tex, den präktiga... Det är Inga som städar o diskar hemma. Hon har blivit slarvig o snäsig. Och Nån Annan har också blivit jävligt slö. Vart är det på väg allting? Om det nu är på väg åt helvete, så borde jag åtminstone känna mig hemma.
Slutgnällt för den här gången. Nu ska jag läxa upp Inga, Nån Annan, Mollgan och hela hjärntrollskompaniet, och gå och städa i badrummet. "Rätt in i kaklet".....
Ha en bättre dag Ni där ute.

Som vanligt då?

Gomorron allihopa.
Nu är året 12 dagar gammalt. Har det hänt något nytt? Njaäe.... Eller kanske...
Jag har börjat närt en tanke på att kosta på mig en resa, som avkoppling, och en nystart på 
träning o kosthållningen. Som är inget alls just nu.
Där börjar problem 1 o 2....... Jag vill åka bort för att få en kick. Dels med föreläsningar, någon som visar olika sätt att träna. En personlig tränare helt enkelt. Och i och med vi har det väder vi har i detta kalla land, så må det ju bli utomlands. Men min sambo säger "TRÄNA"? jag vill vila på min semester. I och med att jag är rädd för att flyga, och ännu räddare för att bli helt lost på flygplatserna, så vill jag inte åka själv.
 Då kommer problem 2 in.
Vi har en liten annorlunda syn på vila också.....Vila för mig är att ligga vid poolen, eller stranden, lösa korsord, sippa på nåt gott, äta ute. Dvs. Jag vill inte laga mat, OCH inte diska på min semester. Det är jag så trött på
så jag nästan får infarkt av att bara tänka på....Såååå.... Jag får väl börja ta mig i den förbannade kragen, som börjar bli trång och utsliten, och göra nåt på hemmaplan. Och känner jag mig själv, så blir det ingenting.
Var får man tag i självdiciplin? Och hur mycket kostar det?
Ha ett bra liv, ni som har förstånd att förvalta ert pund.......

Fröken Nylons Betraktelser: Som vanligt då?

Fröken Nylons Betraktelser: Som vanligt då?: "Gomorron allihopa. Nu är året 12 dagar gammalt. Har det hänt något nytt? Njaäe.... Eller kanske... Jag har börjat närt en tanke på att kosta..."

Sista dagen på året.....

Gokväll alla Ni...
Nyårsafton.......Smaka på ordet...n y å r s a f t o n......Ska det vara nåt att fira? Själv är jag jävligt glad att året är slut. Se där, en anledning att fira!
Det här året har bara gått ut på att äta. Äta. Äta.... Min nya drog. Nu är det självömkan på hög nivå!
Jag har slutat röka, dricka o leva. Blivit fet, slutat motionera, tappat sugen för allt som gör livet kul.
När jag träffar positiva, glada människor, (händer ibland), så frågar dom oftast vad man gör nu för tiden.
Det är väl en helt okej fråga tycker man..
Men, efter en, eller flera dagar som jag är tvungen att umgås med folk, så har jag lust att skrika JAG HAR SLUTAT LEVA FÖR HELVETE.....
Jag är trött, jobbar inom den "tärande" sektorn. Åldern gör sig påmind genom att kroppen börjar ta stryk. Mycket på grund av att jag är så jävla lat. På den tiden som jag rökte, så orkade jag faktiskt springa 1 mil.
Det var mitt försvar. Ni vet, så länge jag orkar....... bla bla bla..
Det som svider mest är ju faktiskt att jag har blivit en sån som jag aldrig trodde att jag skulle bli.
Jag skulle utan att tveka kunna bo i en skog, eller på en ö. Alldeles själv...
Skvalet av livet har blivit så påtagligt. Jag har väl gått och blivit känslig på gamla dar!

Men nu ni. Nu har jag gnällt färdigt för den här gången. I morgon, nästa år, så ska jag sluta äta också...
Om jag går ner lite i vikt, så kanske jag inte orkar gnälla så mycket.

Jag ska läsa en liten bön, som jag skall tänka på varje dag framöver..
Gud, ge mig sinnesro
att acceptera det jag inte kan förändra
mod att förändra det jag kan
Och förstånd att inse skillnaden.

Missförstå nu inte mig. Jag är tacksam över att jag har så mycket bra i mitt liv. Jag måste bara skapa mig en oas där jag har tid att tänka positiva tankar och sköta om min kropp. Det är ju ändå i den som själen bor!
Så nästa år kära Ni...
Då ska jag ha tagit mig i den berömda kragen och tagit tag i mitt sk. liv..
Gott nytt och roligt år.
Kramar till alla ni som behöver det. Gonatt. Jag väntar inte till 12 slaget. Det blir nytt år ändå.. Ska ändå upp o jobba i morgon bitti. Jag säger som Tony Richardsson,- Ja e inte bitter....