Hallå i julstöket. Hur känns det då?  Varje år har jag lovat mig själv att inte ramla i fällan.
-Hur gick det i år då.....
-Ja rent utav åt helvete. Har ingen lust, ingen ork att ens ta ner jullådorna. Och julmusiken jag lyssnar på är Eminem. Hur jävla kul är det?
Det blir snart 3:e advent. Vem fan bryr sig.
-Jag tänker, det blir nog jul ändå. Brukar bli det fast man jobbar.
Jag har tappat tron på tomten...

-Hu, kuslig känsla...

Pridefestivalen..

Hallå igen kamrater.
Nu har jag varit och sett pridefestivalens höjdpunkt. Tåget. Fest och glam. Massor med folk. En riktigt fin, härlig och skön sommardag.
Meen. Det är något som inte känns bra. Jag förstår att saker ställs på sin spets. Allt verkar vara sexuellt betingat. Så är det inte i verkligheten.
Jag är mamma till en son som föddes till dotter. Hans kamp för att bli den han vill bli kommer som lite långt bort ifrån den öppna festivalen.
Det handlar om att bli den man känner att man är. Det är en lååång kamp dit.
Innan du hittar en människa i rätt position, med kunskap, empati och ett brinnande intresse för människor, ja då har mycket tid gått.
Nu hade vi tur i och med skolsköterskan hade dom kriterierna.
Det handlar inte om att "klä ut sig", utan om en identitet som stämmer överens om hur man uppfattar sig själv.
I all glam och fest så glömmer vi, dvs blir inte upplysta om vad olika saker står för.
Och hur ska vi då kunna handleda våra barn/ungdomar om hur man söker hjälp. För hjälp, det behöver dom allihop.
Och kampen med läkare om tex. hormonbehandlingar, psykologisk hjälp. De flesta små sjukhus står handfallna med den situationen. Och innan man får en remiss.
Allt detta tar tid, som egentligen inte finns. Det krävs nog snabbare handläggning än vad sjukvården tror.
Prestige fråga? -Ja i vissa fall.
Det ska bollas mellan olika landsting, olika läkare, och vem ska betala.
Betalar, det gör våra ungdomar som är berörda.. Ibland med sitt liv.
Sen tillkommer ju även tex. namnbyte.
Hur enkelt är det när du alltid har kallats för ett visst namn inför hela släkten, dina skolkamrater osv.
Och ännu senare. Personuppgifterna. För en observant person så ser de ju att det inte stämmer.
Tänk dig själv. Upprop i skolans aula.
Vem?

Gokväll kamrater.
Suck och stön. Är det inte lika varje jävla försommar?
Det ska planteras, planeras för semestern, man ska vila, ta det lugnt, det ska läras in nya vikarier. Fy fan för försommaren. Bara en massa "måsten". Och sen ska ju allt vattnas.... Man bäddar ju för att få en massa jobb. Jag läser ju en hel del ibland, vilket är berikande, men också stressande. Jag vill ju ha tid att göra en massa. Nu har jag råd, men inte tid. Förut hade jag tid men inte råd....
Meeen... Det är bara att svälja och gå vidare. Om man tänker andra vägen, att ligga under jord. Som man säger; varje dag ovanför jord är bra...
Ha en så trevlig kväll ni som kan roa er... - Bitter, tja, ikväll så.... Igen...

Skillnaden....

Hej alla ni där ute i etern.
Vad konstigt det är i våra hjärnor. Jag har irriterat mig på att min sambo inte haft en egen fb sida. Läst min alltså. Och som han har klagat över mina inlägg, mina vänner, och mitt i sitt tycke "flirtiga" uttalande.


 OK. Jag är plump och flirtig. Dessutom jävligt rå i tonen ibland. Skulle nog vara det oftare när jag tänker efter.
Meen. Nu är det ju så att han har skaffat sig ett fb-konto, utan att jag visste om det. Det tog ca 23 timmar innan jag visste det.
Tror ni att han ville ha mig som vän?    Nä.
Nu känns det lite som krig.
Och vårat kök?   -J0, han kämpar med det. Tyvärr har jag ingen ork att hjälpa till.
Men, ha nu en väldigt trevlig eller en jävla kul helg allesammans...

Jaha. Köksprojektet. Om jag säger så här; allt som kunde gå fel gjorde det. Plus lite till. Stilltje alltså. Det som skulle bli ett vitt kök är just nu svart. Meen.
Jag börjar bli orolig för min lilla misse, Doris. Hon kräks oftare nu, verkar vara mer påverkad av sin ålder. Jag vill gärna blunda för det faktum att hon faktiskt har levt ett gott liv i över 19 år. Det får inte bli slut nu. Inte en färglös vår. Jag har lovat henne att jag ska begrava henne under hennes favoritbuske. Men jag hoppas ju att det inte blir i år. Tänk vad ett litet djur kan komma att betyda för en. Och Doris är ju uppvuxen med Andreé. Han är ju så van vid att ha Doris vid sin sida.
Så egentligen. Världsliga ting. Tänk om man bara kunde leva i nuet, som det så fint heter.
Jag oroar mig inte så mycket för saker och ting. Var sak har sin plats. Men, den här senvintern och våren, den har fanimig slagit rekord i motgångar, otur, tristess och frustration. (och klantighet)
Jag avskyr ju som sagt att städa. Men i dag, när Doris hade kräkts över gardinerna och sin skinnfäll, så kändes det helt naturligt att bara bita ihop och tvätta. (yrkesskada?)
Jo, det är nog en yrkesskada. Jag har jobbat jätte mycket sista perioden, och det beror bara egentligen på slöhet. Slippa göra mat. Så egoistiskt av mig.
Mja. ska nog bli mer av den varan... Ganska skönt att vara "ego"?
Skit samma. Ha en bra tillvaro ni som är där ute. Kram

Färgångest.... nån?

Hur kan man bli så besatt av färger?
Vi håller på att göra om vårt kök. (Vill inte, vill inte.) Vad var fel på vårt förra kök?
Och för att ta ut sorgerna i förskott, så har jag redan fastnat i vilken sorts kakel eller mosaik vi ska ha.
Det är "fucking long time" tills vi har kommit dit.Meen.
Så svårt att vara kreativ i hjärnan, och veta att mina kroppsinsatser behövs nån annarstans...
Det jag behöver är, Säng, kokplatta, micro?, väckarklocka, tystnad. Ja, ett jobb förstås, så man får "lön"...
Vad enkelt allt skulle bli om det bara fanns svart eller vitt. Tråkigt? Jo.

Lösenord.

Åh, sicken vetenskap bara för att hitta in till sin egen blogg...
Och är det inte fredag idag så säg. För en gångs skull så tycker jag att det är rogivande med en fredag.
- Och varför?... Jo, jag har haft förmånen att vara sjukskriven i nu skrivande stund ca 1 vecka.
Jag säger förmån, för jag hör till typen som läkaren säger till mig- vad kan jag göra för dig som ser så stark och frisk ut..
Och då kan jag säga att man oftast kryper hem och tänker " Jag är inte sjuk". Lyssna gärna på Torsten Flinck, på "vildvuxna rosor". Så jävla bra Torsten.
Jo. Jag träffade rätt människa i rätt stund. Jag har aldrig träffat en läkare som såg rätt in i mig och sedan talade om att jag måste vila, så jag inte blir helt utmattad.
Bara det att bli sjukskriven, det trodde jag inte existerade nuförtiden. OCH, som jag så väl behövde, bara vila hjärnan. Ok. Stressoffer, man ska ju göra så mycket för att förhindra det. Det är ju en stress i sig.
Men nu tog jag min läkarinna på orden, ut och rör på dig. - Alltså, hur jävla kul är det att flytta en vägg?
Meen. Jag har accepterat att det är bara att börja från "ruta ett".
Och det känns lite tråkigt just nu måste jag säga... Meen. lite roligt är det att börja från början. En liten utmaning är ju att det går ju faktiskt lite bättre varje gång. ( inte alltid).

Finns det liv så finns det hopp.