Hej alla ni.
Vaknade i morse med hjärtklappning och en hjärna som påminner
om ett eldhärjat myrbo. Ledig en helg, det var länge sedan. Länge sedan
det var en helt ledig dag förövrigt......
Det är bara februari, och jag är redan där. Där, som jag avlade ett nyårslöfte om att inte hamna igen.
Jag vill kunna andas, tänka en tanke fullt ut. Göra bra och roliga saker
som gagnar mig, och min familj. Men..... jag ska bara, och när jag ändå
gör det så borde jag göra ditten å datten...
Känns scenariot igen? Säkert av många. Vad gör vi mot våra kroppars
och själars vilja? Vad får vi för tack vid livets avsked?
Just nu är det krig mellan min Satan, och mitt bättre Jag.
Dessvärre så leder Satan stort.....
På min ena sida känner jag den karaktäriska svaveldoften, frampiskad
av en högröd, ilsken och segerviss jävul. Min egen husjävul.
Och mitt bättre Jag då? Ja, det har blivit en blek historia. Så blek att
jag knappt känner dess existens. Prasslar till lite svagt ibland..
Knappt hörbart i livets högljudda brus.
MEN, jag hade tänkt finta den jävulen. Om jag tar sats och går in i väggen,
(det är ju dit han vill ha mig), och sedan snabbt styr undan så jag springer
in i gaveln. Då måste han ju få sig en törn, och förhoppningsvis "döna" av...
Då kan mitt bättre jag få växa..
MEN, på vilken sida står han. Hur ska jag klura ut det?
Nåväl, problem är till för att lösas.
Kramar till er därute, som behöver det.
(det gör ont när knoppar brista, varför skulle annars våren tveka?)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar