Toalettpappersblues.

Gomorron kamrater!
Har ni tänkt på en sak.. När man går på toa och det "alltid" är slut på papperet, eller det bara finns en ynka bit kvar, det avspeglar den fas i livet som man befinner sig i.
Känslan av att "alltid" fylla på papper, för att min nästa ska ha det bra, den blir till slut betungande. Det känns naturligtvis bra att hjälpa andra i nöd. Det är en naturlig handling.
Men, när man allt oftare får känslan av att ingen fyller på papper åt mig, när det ALLTID är slut, när jag behöver det. Det är då det tär på att leva. Vardagen blir tung och skitig....
Nu har jag varit utan papper ett bra tag, igen måste jag väl tillägga. Problemet är väl att jag aldrig tycks se när det börjar ta slut. Jag har tagit time out, en hel vecka. För att rädda mig själv och andra i min närhet.
Pannan ska läggas i djupa veck, och kragen ska lyftas upp. Plus allt annat som ska göras. Men jag ska nog skjuta min inre slavdrivare först.
Ha en bra dag där ute och förvalta ert pund rätt. Kramar till er som behöver det.