Färglöst?

När vitt inte är vitt längre. Eller när svart inte är svart. Plötsligt kan allt bli grått. Utan att nåt speciellt har hänt, eller kanske därför. Har det hänt er nån gång att ni bildligt talat ser hur färglöst allt blir? Hur det som nyss var till belåtenhet vänder. Det vete fan hur det går till, men det händer mig då och då. Som i kväll. Jag har gått och räknat ner till ledighet. Längtat. Så skönt. Men förmodligen är jag mera slut än jag trott. Vet inte om jag ens orkar vara ledig. Orkar inte göra nåt heller. Trött på allt. Krav, inre krav, outtalade krav. Måste, ska, borde. Det vore ju fint om du kunde. Äh, jag skyller på nyåret som jämt och ständigt påminner en om hur mycket man ska ändra på. Lova det ena än det andra. Redan för, ska vi säga 38 år sen så lovades det att sluta med det ena och andra. Har väl inte gått så lysande bra. Bara blivit värre. Fler laster, mer kilon, mindre aktiviteter. Ändrat på en del, men börjat med annat. Summan av laster är konstant. Åttonde januari. Ska det va nåt. Nä, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan. Och förstånd att inse skillnaden. Just en sak måste jag jobba med. Mod att förändra det jag kan. Bara jag vet vad det är som jag vill förändra. Sakta men säkert så kommer det säkert till mig. Och då hoppas jag att orken finns till förändring. Men gonatt på er alla där ute i etern. Kram till alla som vill ha.