Kroppsdeppression?

Hallå där ute. Nu har jag provat att äta nyttigt och motionerat. Men vad händer? -Jo, jag har mer ont överallt och är skittrött. Igår kväll så lade jag mig väldigt tidigt och klämde i mig 1,5 chokladkaka, tittade på klockan och insåg att min gympa hade börjat. Så skönt det var att "skolka". Och tidigare på eftermiddagen fick jag en klipptid. Att jag aldrig lär mig att när jag är som mest slut, så blir jag aldrig nöjd med håret. Sen funderar jag vilken del av meningen frissor aldrig förstår. När jag säger att jag vill ha lite tufft och spretigt, så slutar det med att frisyren mest liknar en väldigt platt överkörd grävling. Men det växer ut, jag har ju överlevt förut. Idag är det ju en ny dag och nya möjligheter. Idag är för övrigt den enda lediga dagen den här veckan.  Och vad händer då? Miljöombudskurs.  Det är så bortkastad tid i den här kommunen, för det finns inga pengar till ev. åtgärder. Men idag och imorgon så ska jag vila min kropp från motion. Snart så börjar det att regna här, och det känns så vilsamt. Men ha en riktigt bra dag ni där ute i etern. Kramar till er som vill ha.

Höst tankar.

Gomorron kamrater.
Sååå, nu är det höst igen. Det är som nyår för mig. Nu ska det rensas, tränas och ätas rätt. SUCK.
Känns det igen? Igår kväll började jag på samma gympa som jag tidigare har gått på. Men det blev ett brutalt uppvaknande må jag säga... Det kändes som alla muskler var borta, och ersatts av fett och framför allt stelhet. Vissa övningar så låg jag på golvet och tittade på min "gravidmage", oförmögen till situps. Som en större säl på torra land. Och skämselfaktorn var hög. Hur i helvete låter man det gå så långt?
Men, det var ju bra i alla fall att jag orkade gå dit. Ögonen öppnades i alla fall. För att fortsättningsvis må bra, så kräver min kropp mycket rörelse, och bättre mat. Jag ska utesluta mjöl, lök och paprika i kosten. Detta enligt henne som vi var och spådde oss hos. Det är ju inte så kul att jämt vara slö och energilös heller.
Nu är jag ledig i 6 dagar, och då har jag tänkt rensa i först och främst garderoben. Jag tippar på att det bara blir
3 svarta T-shirts kvar. Men hur kul är det att se garderoben full, men inte kunna ha kläderna?
Satan i gatan, nu känner jag mig taggad till förändring. Men ha det så bra, ni där ute i etern och förvalta ert pund rätt. Kramar till er som vill ha.

TOMT

Hej alla ni.
Nu har vardagen kopplats på igen. Efter en vecka i hettan i Turkiet, helt avsaknad av jobb, disk, rutiner och måsten, så kom vi hem på söndag kväll. Kallt och spöregn. Regn är avkopplande i sig. Redan på måndagen var det dags att gå till jobbet. Efter TRE dagar så känns det som det som om semestern aldrig har existerat. Jag hade i min enfald trott att känslan av att vara utvilad skulle hålla i sig längre.
Jag måste fanimej byta jobb, eller göra nåt annat drastiskt. Men vad? Snart ska jag i alla fall till en sk spåkärring.
Det är svårt att veta att nu är det långt till nästa ledighet. Tomheten infinner sig. Tomheten inombords. Redan trött. Och inspirationslös. Deppad. Osocial och feg. för feg att våga göra nåt nytt och annorlunda..
Var det allt det här, som jag väntat på ett helt jävla år? Jag måste hitta min plats i livet, men hur?
Äsch, bara en svacka från en trött kropp och själ, går över. Men njut av livet, ni som kan det. Och ha en bra dag där ute. Akta bara er för "trist trollet"!!!!! Kramar till alla ni som behöver det...

Far och flyg.

Hallå ni där ute.
Just nu sitter jag och äter friterad camenbert med hjortronsylt och riktig vaniljglass. Mysigt värre va?
Men om 8 timmar och trekvart, så ska vi enligt planen sitta på ett flygplan, på väg till en mycket efterlängtad semester. Som vi egentligen skulle ha gjort förra året. Men var sak har sin tid....
Problemet där är ju bara att jag är flygrädd, höjdrädd, har en liten släng av klaustrofobi och katastroftänkande...
Och sist men inte minst, så tål jag inte hetta numera. Meen hallåå..
Hur jävla hett är det inte i Turkiet så här års? Om nu, jag säger OM jag nu skulle överleva det här äventyret, så ska jag skriva och berätta det sen. Om inte, så ha ett bra liv. Och förvalta ert pund väl.
.Kramar till alla er som vill ha, och säkert behöver det.

Tomglo....

Gomorron kamrater.
Den här helgen blev lite av en chockartad och fundersam sorgehelg. Tankarna går till Norge, som har drabbats svårt pga. en väldigt störd människa.
Men nu ska jag förklara vad begreppet "tomglo" innebär. Det finns några i min omgivning som tror att det betyder att jag har tråkigt när jag tomglor. Så är icke fallet.
Att tomglo är helande för kropp och själ!
Det är en underskattad anti-aktivitet, och dessutom utrotningshotad....
Förr i tiden var det ett naturligt inslag i dagen. Man satt där och tomglodde genom fönstret efter maten. Man satt och tomglodde i brasan på kvällskvisten. -Ja, man hade tid att tomglo....
I dagens stress, med en blåtand i örat, ett finger på musen och blicken på webben, så behövs det tomglos mer än någonsin.
Vissa har börjat meditera, som är samma sak och syfte som tomglo, men mer sofistikerat, och ett rumsrent namn på "anti-aktiviteten"...
Så börja tomglo ni med, så ska ni känna hur skönt det kan vara.
Ha en riktigt, riktigt bra dag där ute ni där ute i etern. Kramar till alla er som vill ha det.

Halleluja!

Gomorron kamrater.
Long time, no seeing. Jag har själv inte kommit in på min sida pga. att jag har glömt mina lösenord, och jag är så jävla oteknisk när det kommer till datorer. Meen, nu har jag lyckats. Själv..... Pris ske Gud, för att han delade ut tålamod till mig, just idag....
Men idag är det andra dagen som jag har semester. Och det känns ju bara såååå bra. Igår spöregnade det hela dagen, men till och med det kändes härligt.
Regnet har en så avstressande inverkan på mig. Då är det "tillåtet" att sitta och tomglo, eller bara pyssla och dona. I mitt fall så började jag röja med disken och tvätten. Är det nån som vet när människor utvecklar sina "diskögon"? Dvs. att se när det är fullt i diskhon, och porslinet börjar ta slut. Eller är det så enkelt att man har alldeles för mycket av den varan? 
Tomglo, det är ju en alldeles underskattad hobby. Prova vetja. Tankarna bara susar förbi lite luddigt, och man ser ut att vara på en annan planet. Men ibland kan man uträtta stordåd i tankarna, som man sedan genomför. Ha nu en helt underbar dag ni där ute i etern, och förvalta ert pund rätt. Kramar till er som vill ha.

Toalettpappersblues.

Gomorron kamrater!
Har ni tänkt på en sak.. När man går på toa och det "alltid" är slut på papperet, eller det bara finns en ynka bit kvar, det avspeglar den fas i livet som man befinner sig i.
Känslan av att "alltid" fylla på papper, för att min nästa ska ha det bra, den blir till slut betungande. Det känns naturligtvis bra att hjälpa andra i nöd. Det är en naturlig handling.
Men, när man allt oftare får känslan av att ingen fyller på papper åt mig, när det ALLTID är slut, när jag behöver det. Det är då det tär på att leva. Vardagen blir tung och skitig....
Nu har jag varit utan papper ett bra tag, igen måste jag väl tillägga. Problemet är väl att jag aldrig tycks se när det börjar ta slut. Jag har tagit time out, en hel vecka. För att rädda mig själv och andra i min närhet.
Pannan ska läggas i djupa veck, och kragen ska lyftas upp. Plus allt annat som ska göras. Men jag ska nog skjuta min inre slavdrivare först.
Ha en bra dag där ute och förvalta ert pund rätt. Kramar till er som behöver det. 













 

Och förbanne mig, har jag inte glömt att köpa både tidning och godis. Nu är det jävlar i mig slut på mig. Satan.

Grus i dojan...

Hej alla ni där ute i snålblåsten.
Idag är en blåsig, grå och alldeles allmänjävlig fredag i april. Hela dagen har det varit som om jag har haft en sten i skon. Ni vet, den känslan av att det gör ont och är obehagligt. Men samtidigt trycker man på mer för att det ska kännas ännu mer. För det är lika bra att det svider ordentligt på en gång. En gång för alla...
Jag laddade för en ledig helg genom att vara helt jävla slutkörd, både fysiskt och psykiskt. Då åker jag naturligtvis ner till stan och ska köpa mig något annat än de svarta kläderna jag alltid bär. Ha ha ha. Hur trött är jag inte på att gå och titta på fina kläder, för att konstatera att jag inte spelar i den storleksklassen mera.
Och hur blev det så? Jo, idag kom jag på, att när jag slutade dricka vin, så slutade jag laga mat också. Jag kan tänka mig så många underbara maträtter, men.... Vad fan är det för vits med att stå i köket länge och väl med matlagningen. Allt äts upp fort, om nu alla är samlade, vilket det i och för sig aldrig är numera. Och sedan den förbannade disken. Den kunde man ju glömma bort förut.. Ätstörning, det är det jag lider av. Å så lider jag av att just nu vara nykter. Vad härligt det skulle vara att göra "stan", med typ Magnus Betnér eller varför inte Eminem? Verklighetsnära? Inte alls. Men måste allt vara sååå jävlaa förutsägbart. Nu har jag i alla fall spytt upp en hårboll... Skönt. Gonatt världen....

Vilken sida står han på?

Hej alla ni.
Vaknade i morse med hjärtklappning och en hjärna som påminner
om ett eldhärjat myrbo. Ledig en helg, det var länge sedan. Länge sedan
det var en helt ledig dag förövrigt......
Det är bara februari, och jag är redan där. Där, som jag avlade ett nyårslöfte om att inte hamna igen.
Jag vill kunna andas, tänka en tanke fullt ut. Göra bra och roliga saker
som gagnar mig, och min familj. Men..... jag ska bara, och när jag ändå
gör det så borde jag göra ditten å datten...
Känns scenariot igen?     Säkert av många. Vad gör vi mot våra kroppars
och själars vilja?   Vad får vi för tack vid livets avsked?
Just nu är det krig mellan min Satan, och mitt bättre Jag.
Dessvärre så leder Satan stort.....
På min ena sida känner jag den karaktäriska svaveldoften, frampiskad
av en högröd, ilsken och segerviss jävul. Min egen husjävul. 
Och mitt bättre Jag då?   Ja, det har blivit en blek historia. Så blek att
jag knappt känner dess existens. Prasslar till lite svagt ibland..
Knappt hörbart i livets högljudda brus.
MEN, jag hade tänkt finta den jävulen. Om jag tar sats och går in i väggen,
(det är ju dit han vill ha mig), och sedan snabbt styr undan så jag springer
in i gaveln. Då måste han ju få sig en törn, och förhoppningsvis "döna" av...
Då kan mitt bättre jag få växa..
MEN, på vilken sida står han. Hur ska jag klura ut det?
Nåväl, problem är till för att lösas.
Kramar till er därute, som behöver det.
(det gör ont när knoppar brista, varför skulle annars våren tveka?)

Sinnesro? någon?????

Jaha, bara 19 dagar gammalt det här året. Och redan slutkörd... Hur fan gick det till? Det som skulle bli så jävla fantastiskt det här året. En ny människa skulle jag bli. Det blev jag väl i och för sig.
Fast inte till det bättre. Trött, slut, har tagit semester. Varför? Semester ska man ha när man mår Tarzan, sade min läkare åt mig för flera år sedan!
Vaknade i morse och kände skrivlust. Skrev på min andra blogg så att tangentbordet blev hett.
Det är skönt att ösa ur sig en massa jävla dumtankar..
Men vad hände? Hela jävla texten försvann.... Minne har jag ju inte att göra om det. Jag tyckte jag fick till det bra. Och tålamod, det kan jag inte ens stava till. Och vad gör jag då?
Jo, jag börjar att gråta. Det har inte jag gjort på väääldigt länge. Inte min avdelning så att säga.
Det är bättre att bita ihop, i alla fall så länge man har tänderna kvar. 
Men, har jag gått och trott att jag har en annan slags gen, som gör att allt flyter på. Eller har jag
vaccinerats mot allehanda motgångar?
Teknikstress, det är vad jag lider av. Se där, nu fick jag en diagnos också. Då känns det bättre.
Sen är jag trött på mina alter egon också. Inga tex, den präktiga... Det är Inga som städar o diskar hemma. Hon har blivit slarvig o snäsig. Och Nån Annan har också blivit jävligt slö. Vart är det på väg allting? Om det nu är på väg åt helvete, så borde jag åtminstone känna mig hemma.
Slutgnällt för den här gången. Nu ska jag läxa upp Inga, Nån Annan, Mollgan och hela hjärntrollskompaniet, och gå och städa i badrummet. "Rätt in i kaklet".....
Ha en bättre dag Ni där ute.

Som vanligt då?

Gomorron allihopa.
Nu är året 12 dagar gammalt. Har det hänt något nytt? Njaäe.... Eller kanske...
Jag har börjat närt en tanke på att kosta på mig en resa, som avkoppling, och en nystart på 
träning o kosthållningen. Som är inget alls just nu.
Där börjar problem 1 o 2....... Jag vill åka bort för att få en kick. Dels med föreläsningar, någon som visar olika sätt att träna. En personlig tränare helt enkelt. Och i och med vi har det väder vi har i detta kalla land, så må det ju bli utomlands. Men min sambo säger "TRÄNA"? jag vill vila på min semester. I och med att jag är rädd för att flyga, och ännu räddare för att bli helt lost på flygplatserna, så vill jag inte åka själv.
 Då kommer problem 2 in.
Vi har en liten annorlunda syn på vila också.....Vila för mig är att ligga vid poolen, eller stranden, lösa korsord, sippa på nåt gott, äta ute. Dvs. Jag vill inte laga mat, OCH inte diska på min semester. Det är jag så trött på
så jag nästan får infarkt av att bara tänka på....Såååå.... Jag får väl börja ta mig i den förbannade kragen, som börjar bli trång och utsliten, och göra nåt på hemmaplan. Och känner jag mig själv, så blir det ingenting.
Var får man tag i självdiciplin? Och hur mycket kostar det?
Ha ett bra liv, ni som har förstånd att förvalta ert pund.......

Fröken Nylons Betraktelser: Som vanligt då?

Fröken Nylons Betraktelser: Som vanligt då?: "Gomorron allihopa. Nu är året 12 dagar gammalt. Har det hänt något nytt? Njaäe.... Eller kanske... Jag har börjat närt en tanke på att kosta..."

Sista dagen på året.....

Gokväll alla Ni...
Nyårsafton.......Smaka på ordet...n y å r s a f t o n......Ska det vara nåt att fira? Själv är jag jävligt glad att året är slut. Se där, en anledning att fira!
Det här året har bara gått ut på att äta. Äta. Äta.... Min nya drog. Nu är det självömkan på hög nivå!
Jag har slutat röka, dricka o leva. Blivit fet, slutat motionera, tappat sugen för allt som gör livet kul.
När jag träffar positiva, glada människor, (händer ibland), så frågar dom oftast vad man gör nu för tiden.
Det är väl en helt okej fråga tycker man..
Men, efter en, eller flera dagar som jag är tvungen att umgås med folk, så har jag lust att skrika JAG HAR SLUTAT LEVA FÖR HELVETE.....
Jag är trött, jobbar inom den "tärande" sektorn. Åldern gör sig påmind genom att kroppen börjar ta stryk. Mycket på grund av att jag är så jävla lat. På den tiden som jag rökte, så orkade jag faktiskt springa 1 mil.
Det var mitt försvar. Ni vet, så länge jag orkar....... bla bla bla..
Det som svider mest är ju faktiskt att jag har blivit en sån som jag aldrig trodde att jag skulle bli.
Jag skulle utan att tveka kunna bo i en skog, eller på en ö. Alldeles själv...
Skvalet av livet har blivit så påtagligt. Jag har väl gått och blivit känslig på gamla dar!

Men nu ni. Nu har jag gnällt färdigt för den här gången. I morgon, nästa år, så ska jag sluta äta också...
Om jag går ner lite i vikt, så kanske jag inte orkar gnälla så mycket.

Jag ska läsa en liten bön, som jag skall tänka på varje dag framöver..
Gud, ge mig sinnesro
att acceptera det jag inte kan förändra
mod att förändra det jag kan
Och förstånd att inse skillnaden.

Missförstå nu inte mig. Jag är tacksam över att jag har så mycket bra i mitt liv. Jag måste bara skapa mig en oas där jag har tid att tänka positiva tankar och sköta om min kropp. Det är ju ändå i den som själen bor!
Så nästa år kära Ni...
Då ska jag ha tagit mig i den berömda kragen och tagit tag i mitt sk. liv..
Gott nytt och roligt år.
Kramar till alla ni som behöver det. Gonatt. Jag väntar inte till 12 slaget. Det blir nytt år ändå.. Ska ändå upp o jobba i morgon bitti. Jag säger som Tony Richardsson,- Ja e inte bitter....